Skvalpareviken
Jöns
Olofsson, Dönaberga, hade två drömmar här i livet. Han ville till Amerika, han ville
bli diktare. Tyvärr infriades ingen av dem. Amerikafärden (till fots!) slutade i en grav
utanför London, och dikterna på eget förlag blev makulatur och fick tjänstgöra som
strutpapper i brodern Martins affär i Nyteboda.
I den här sången kommer Jöns hem igen till Immeln, där han förmodligen skulle ha
velat bli begravd, vaggad till sömns av vågorna i Skvalpareviken.
Låten är ursprungligenn irländsk (My Match It Was Made) och vi har valt att ta med
originaltexten som försång till den svenska.
Någon berömd diktare blev det som sagt aldrig av Jöns. Det blev det däremot av Jöns'
brorson, Harry Martinsson.
Han har varit på
Irland, i Carrick och i Cork
Han har varit i England, i Yarmouth och i York
Mången flicka han känt, så fager och så grann
Men aldrig någon som hon i Skvalpareviken
Han har farit och
berest så många länder på vår jord
I öster och väster och söder och nord
Men aldrig han känt denna känsla av frid
Som han känt denna dag i Skvalpareviken
När en sjöman
gått i land, har han svårt att sitta still
Där finns något som lockar, som hugger och som drar
Jöns har en båt, han vet vart han vill
Han tar ekan och ror till Skvalpareviken
En räv har sin
lya, en fågel har sitt bo
En människa har en plats där hon finner frid och ro
Jöns har en båt, han vet vart han vill
Han tar ekan och ror till Skvalpareviken