Bandet

Diskografi

Spelningar

Bilder

Dönaberga

Kontakt

Spelemannen och Skogsrået

Förr i tiden var skogarna befolkade med allsköns väsen och knytt. Det farligaste för manfolket var skogsrået. En underskön fresterska, farlig som döden själv. Den man som hade tur såg hålet i hennes rygg innan det var för sent.

På en blomningstest, var han spelmansgäst.
En afton i tidig maj.
När en tös kom fram, under stoj och glam.
- Får jag dansa en dans med dig?
Var det verklighet, var det älvalek?
Var det häxkonst och svart magi?
Var hon sänd från skyn, var hon ifrån byn?
När han vaknat var allt förbi.

Från Söndraby ner till Kiaby.
Ifrån Näsum till Oravik.
Har han sett sig kring, men fann ingenting.
Ingen flicka var henne lik.

När hon borta var, stad han stilla kvar
Med fiolen uti sin hand.
Han blev matt och svag, domna bort ett tag.
Var hon kommen från drömmens land?
Du Spelemans-John, säg mig nu - vem var hon?
Som var här med sitt bruna hår
Och han svarte mig, det du sett finns ej.
Du är knäsvag, för det år vår

Från Söndraby ner till Kiaby.
Ifrån Näsum till Oravik.
Har han sett sig kring, men fann ingenting.
Ingen flicka var henne lik.

Det är skördefest och han tar sin häst.
Han tar hatten och rocken grå.
När han rider fram, i ett moln av damm.
Är det sent och han skyndar på.
Då, plötsligt! En sten, eller är det en gren?
Hästen snavar han faller ner
Hennes bruna hår, nedåt skuldran når.
Där han hålet i ryggen ser

Spelmannen

© Foto: Stefan Fallgren