← →
SVARTA SAMMETSBANDET (Svensk text: Anders Påhlsson)
På 17- och 1800-talen var Engelsmännen snara att döma ut hårda straff även för
lättare brott och stölder. Ofta skickades de dömda till straffarbete på Van Diemens
Land – dåtidens namn på ön Tasmanien söder om Australien. I Sverige var förvisningen
inte så långväga. I vår version av ”The Black Velvet Band” dömes den unge mannen
till vatten och bröd på ökända Varbergs Fästning – dåtidens kumla-anstalt.
I en söt liten stad kallad Eslöv
Som bodbetjänt slet jag på dan
Men på kvällarna rulla ja hatt på statt
Ja, så roligt man hatt' i den stan
Tills en dag mej olyckan drabba'
O tvinga' mej bort från mitt hem
Långt iväg upp till Varberg vid havets rand
Förrådd av ett svart sammetsband
Hennes ögon var som eldar
De satte mitt hjärta i brand
O håret mot skuldrorna svallade
Omknutet med svart sammetsband
En lördagskväll sent på caféet
Som vanligt med ölen jag satt
När en flicka från baren kom fram till mig
Den sötaste flickan på statt!
Hon la sin arm om min nacke
O hon trodde nog inte jag ser
Men i ögonvrån såg jag hon släppte
I min ficka en guldklocka ner
Hennes ögon var...
Där satt jag med klockan i fickan
Och tösen försvunnen så klart
När dörren slogs upp och in rusade
En polis med en väldig fart
"Sitt still" skrek konstapeln "Ni alla"
"Här blir det strax visitation"
Och som ni förstår så tog dom mej
Till häktet uppå sin station
Hennes ögon var...
På morgonen togs jag till tinget
Processen mot mej blev rätt kort
"Ingen tvekan" sa domar'n "Du dömes...
... till fästning på annan ort"
I tio år får du sona
Ditt nesliga brott, gode man
Långt iväg upp till Varberg vid havets rand
Förrådd av ett svart sammetsband
Hennes ögon var...
Så lyssna nu noga, ni pojkar
Som roar er ute ibland
Se till att ni passar er noga för
Små flickor med svart sammetsband
De bjuder på öl och på brännvin
Tills ni inte kan stå utan stö'
Och innan ni hinner att blinka
Är ni i Varberg på vatten och brö'
Hennes ögon var...